Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ... men det var blott en villa, som jag dock lefvat
af, utan att veta det.»
Hon reste sig, hon satte sig igen... känslorna voro
icke så lätta att bekämpa. Nu stannade de vid det
ögonblick, då hon för ett par timmar sedan skildes
ifrån honom.
»Han var så kall, när han tog farväl... Men i
morgon» — hon log sorgset — »i morgon, när vi skola
uppgöra vår aktieaffär, blir han nog åter den samme
ädelmodige och faste vännen, som jag under ett
för-klädt hat blott dyrkat. Lyckligtvis, min Gud, anar han
ej detta!»
Matildas allvarliga sjelfpröfning och uppfattning af
sitt forna onyttiga lif lärde henne frukta att i det
närvarande få se en spegelbild af det flydda. Och under
mången helig föresats för det nya lif, som med
morgondagen skulle börja, hade morgonrodnaden länge sedan
grytt, då hon slutligen insomnade, en bättre och
klokare qvinna, än hon varit.
Då hon vaknade på denna dag, som skulle bringa
henne upplysning om det vigtigaste, nemligen Roberts
förhållande i England, gick hon den till mötes med en
resignation, som ej var konstlad. Hon hade bedt så
varmt, så innerligt, att detta lugn ej måtte öfverge
henne och att, hvad helst som mötte, dess verkan
endast måtte blifva känd mellan henne och den, som sett
och skylt så många menskliga svagheter.
Vid den stora annandags-frukosten gaf hon hela
sällskapet, det lycksaliga brudparet inberäknadt, mycket
att undra öfver. Herr postmästaren och fru
postmä-sterskan hade redan på morgonen haft sin första lilla
tvist. Han, med ledning af hennes nåd Matildas upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
