Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
muntrande väsende mot häradshöfdingen föregående
afton, hade triumferande visat Minny, huru orätt hon
haft i att framkasta möjligheten, att den unga enkans
alltid visade prevention mot Kennedy kunde innebära
en motsatt mening, och Minny hade då gifvit sin man
en liten upptuktelse genom att svara: »Du begriper
ingenting mer om qvinnohjertat, än du begriper
innehållet af de förseglade bref, som du emottager. Låt
oss se, hvad den här dagen medför!»
Och dagen medförde stor förändring.
Den hvita, bländande ljusgestalten hade försvunnit
med ljusskimret: den unga värdinnan, i sin ända upp
till halsen slutna svarta sidenklädning och svarta
hårklädsel, var väl full af artighet och omtanke för sina
gäster, men hon strålade ej och syntes icke fästa minsta
uppmärksamhet vid, att man beundrade henne.
Den förbryllade häradshöfdingen tappade alldeles
tråden af sin påbörjade roman och insåg fullkomligt,
att han var nödsakad sluta den med första kapitlet.
Kennedy hade infunnit sig sent. Men Matilda hade
då med den mest fulländade makt öfver sig sjelf gått
emot honom och helt öppet uttryckt sin fruktan, att
någon fortsättning af hans illamående föregående dagen
kunnat hindra honom. Under hela måltiden egnade
hon honom för första gången en betecknande
uppmärksamhet såsom gäst och resande slägting, och då hon
märkte, att denna ledighet icke alldeles syntes förtjusa
Robert, blef hon ännu ledigare, men förlorade åter en
smula af sin säkerhet, när han med hela sin lätthet
vände sig till Minny och, fallande häradshöfdingen
såsom värd i embetet, höll ett muntert och glänsande
tal för de nygifta.
»Ser du ändtligen, huru orätt du haft, min lilla
hustru!» hviskade postmästaren till sin äkta hälft. »Det
har ju nu precist visat sig, att de icke ha en tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
