- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
130

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högskolefonden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den anledning, som fordrar min frånvaro, är af så stor
vigt, att till och med doktorn gillar mitt beslut och
inser hur tvingande det är. Under hela mitt lif skulle
jag komma att lida, ifall du genom ett maktspråk
hindrar mig.»

»Maktspråk — existerar ett sådant för hustrun,
som hyllar jemlikhetsidéema!»

En glödande purpur flög öfver Paulines ansigte...
»Mauritz, det här är dig icke värdigt! Tro på mig —
jag aktar och värderar dig så högt, har ett så fast
förtroende till dig, att det skulle vara mig omöjligt att
icke tro på dig, om du hade något att bedja mig om,
som du icke kunde förklara.»

»Nåväl,» sade han, och för första gången på tre
år såg Pauline hans ögon gnistra af undertryckt harm,
»just nu har jag att be dig om att du uppoffrar din
envishet för min vilja! Men jag skall icke lemna dig i
okunnighet om följden af ditt steg, ifall du uttager det.
Rymmer du huset i detta ögonblick, så blir din
återgång dit signalen till en allvarlig söndring oss emellan ...
Jag har nu talat ett nytt språk och hoppas, att du icke
låter ditt vigtiga ärende drifva dig till en ordentlig
utmaning, ty i det fallet får du vara beredd på att se
dina frihetsidéer fängslade af min befallning, befallningen
att stanna hemma.»

Han hade höjt rösten så att den hördes ut i salen.

I nästa ögonblick flög dörren upp, och lilla Karin
ordentligt rusade in i rummet, der hon hejdlöst flög i
Paulines famn, under det hon snyftande utbrast:
»Stackars goda tant, om ingen vill tro på dig, så tror jag ...
och det vet jag» — hon vände sina blixtrande ögon
mot farbrodern — »att min mamma i himlen också
gör, ty hvem skulle bättre än hon veta allt hvad tant
gjort för mig och för dig också, farbror! Du borde
just rodna för min mamma, som jag vet du höll mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free