- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
131

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högskolefonden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af, för det att du kan vara så rysligt misstrogen öiot
den, som är den allra bästa menniska i hela, hela
verl-den! Säg nu strax» (och här kastade sig den lilla
gunstlingen, som alltför väl kände sin makt, i farbroderns
armar) »att tant får göra som hon vill:.. jag vet icke
hvad det är, men jag begriper att det är något godt.»

»Du kommer som en hvirfvelvind, barn, och stör
ett allvarsamt samtal!» sade kaptenen, med förlägenhet
dragande sig tillbaka.

»Åh nej, farbror, jag kommer som en lätt vårvind
och jagar bort de stygga molnen ... Och nu får tant
resa, och om farmor skulle dö ifrån oss, det jag vill
be Gud att hon inte gör, så skall jag först tigga af
henne det löftet, som hon inte velat ge mig, att få kalla
tant mamma i stället för tant, ty aldrig kunde min
egen mor ha varit bättre.»

Pauline såg ömt på den ädla lilla förebedjerskan ...
»Tack, min Karin!» sade hon sakta. »Du har gjort
mitt hjerta en djup glädje, emedan du tror på mig.»

»Nåväl, jag vill också tro!» sade Mauritz, räckande
sin hustru handen. »Jag var för hård, men du vet icke
huru bittert detta förslag öfverraskade mig.»

»Dyre Mauritz, jag skall återkomma med
välsignelse ... och jag erfar icke den ringaste afund öfver
att det var Karin och icke jag, som vann denna seger.
Du älskade henne långt innan din blick föll på mig,»

Nu hördes de vackra tonerna af ett klingande
barnskratt och små barnhänder bultade på dörren.

»Åh, bevars, jag glömde att jag hade den lille med
mig i salen!» utbrast Karin, i det hon hastigt släpte in
pilten, som med häftighet upplyftes af modern och slöts
intill hennes hjerta.

»Mauritz,» hviskade hon och lutade sig med gossen
mot sin mans axel, »Mauritz, förlåt mig för hans skull,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free