Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högskolefonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mauritz hade efter gästernas afresa inneslutit sig i
sin mors rum, då doktorn kom för att med möjligaste
försigtighet afbörda sig sin mission — men verkan af
detta budskap blef öfverväldigande. Det var som om
en lavin rasat ned i ett flammande bål. Han, den
lugne, slutne mannen, hängaf sig åt en så vild för
tviflan, att doktorn nästan började frukta äfven för
hans förstånd.
Under tvenne dagar smakade han hvarken mat
eller dryck, ville hvarken se Pauline eller någon annan
och fortsatte den eviga tunga kretsgången öfver sitt
kammargolf.
Det var de brännande samvetsqvalen som marterade
honom derför att han en dag icke velat hvarken fatta
eller höra de böner, som från ett af ångern sargadt
hjerta stäldes till honom, och derför att han väl i flera
år lidit, men lidit fruktlöst, då han icke sökt vinna
hennes förlåtelse. Ja, detta lidande hade varit utan
ändamål, då det ej förmått förödmjuka hans stolthet
derhän, att han, sedan han hört att hon blifvit flyttad
från sjukhemmet och återvunnit förnuftets ljus, icke
sökt närmare upplysning, icke sökt närma sig henne
för att vinna den öfvertygelsen, att hon nu för honom
kände en mildare sinnesstämning än den, som herskat
i de vilda, hotfulla brefven.
Nu var alltsammans förbi, nu skulle han aldrig
erhålla en gnista af tröst, nu skulle aldrig det stora
svalget emellan honom och henne fyllas: hans hela lif
skulle vara hemfallet åt en hjelplös sorg — utan
förlåtelse.
»Det här måste väl ha ett slut!» sade doktorn till
Pauline, som ’förgäfves gång efter gång återvände från
den slutna dörren. »Blott man kan få honom att tala
oeh höra, så skall han finna tröst genom den ädla hustru,
som har så mycken sådan att meddela honom...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
