Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3.
De bekantskaper, som den unge juristen
först gör.
’et var redan långt lidet på den brännande
juli-förmiddagen, då Mannerdal, Iemnande ångbåten,
begaf sig på den qvarts timmas promenad, som skilde
ångbåtsbryggan från stället, dit han ämade sig. Han
hade antagit som möjligt att någon skulle vara honom
till mötes, men då detta icke var händelsen, antog han
att denna idé var en obehörig sådan å hans sida;
majoren var ju en äldre man, och fröken kunde väl icke sd
slösa med gunstprof, äfven om hon aldrig så gerna
velat arbeta sitt eget intresse i händer. Dessutom var
det ju icke taladt om annat än »slutet» af veckan.
Promenaden var synnerligt angenäm på en utmärkt
skön skogs- och strandväg, och vår resande tyckte sig
knapt till hälften fått i sina lungor indraga det
uppfriskande doftet från de härliga barrträden, än han midt
i en krökning af vägen fann sig alldeles midt framför
den vackra hvitrappade manbyggnaden, hvilken syntes
liksom infattad i blomstermattor och uppresande sig
från terrasser, som ledde ned till sjön ... Detta var
Lindaby.
Så snart Mannerdal hunnit till de grönmålade
gårds-portarne, kom en betjent emot honom och frågade om
det var herr häradshöfdingen, som varit väntad under
senaste dagarne.
»Alldeles det... Är herrskapet hemma?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
