- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
190

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Fröken Beda, jag skulle icke gerna komina som
störare, men det börjar lida mot aftonen, och jag hade
något att säga, som jag tror bäst säges här ute.»

»Ack, häradshöfding Mannerdal... Välkommen ...
Så länge sedan vi sågo er här, och ändå kom ni nu ej
frivilligt!»

»Får jag sätta mig här bredvid fröken... Jo, jag
kom fullkomligt frivilligt, det vill säga att jag äraat
mig hit i dag, äfven om jag icke fått baronens bref.»

»Men säg,» frågade hon, »hvarför ni icke varit här
under denna långa tid?»

»Göromålen hafva hopat sig öfver mig — de ökas
alltid mot hösten.»

»Ja, det tror jag, men huru kunde ni då ha håg
att slita er lös?»

»Det,» sade han småleende, »blir svårare att
förklara. Men, uppriktigt, alla här på Lindaby från
majoren till Chevaliern bemöta mig så hjertligt, att jag,
som icke på femton år känt minsta fläkt från ett varmt
hems husgudar, tycker mig vara lycklig hos eder, fastän
jag endast är en främling i er krets.»

»Det kommer ni aldrig att bli, sedan vi en gång
lärt känna er. Icke blott pappa betraktar som en
högtid, när ni kommer hit, utan äfven Ludvig» — vid
detta namn bröto tårarna plötsligt fram — »stackars
Ludvig, han känner sig så dragen till er. Hur
annorlunda är icke också den granlaga uppmärksamhet, ni
visar honom, emot kapten Fredriks nonchalanta, att icke
säga påflugna förtrolighet!»

»Hvad mig beträffar,» svarade Mannerdal, »är det
en hjertats sympati som drager mig till honom. Det
är också ett innerligt medlidande med hans ensliga
tillvaro midt i öfverflödet af så mycket godt.»

»Likväl,» inföll Beda rodnande, »har jag icke att
förebrå mig för det att han känner enslighet i sin
tillvaro. Det är sjukdomen som verkar på hans kropp.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free