Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mannerdal hade uttalat dessa ord utan att lägga
tonvigt vid något. Han syntes tala endast om ett ämne
for reflexion, ej såsom det rört hvarken honom eller
henne, och likväl rullade en hel lifsflod in i Bedas
väsende. Hon blef stark, modig och förflyttad liksom i
en ny varelse.
Hon steg upp, och i det hennes blick med ett djupt
allvarligt lugn hvilade på mannen bredvid henne, sade
hon kort, utan att ens räcka honom handen: »Jag antager
det kristliga-spartanska förbundet... Låt oss nu gå in,
så att jag får meddela Ludvig att vi skola göra
flyttningen så fort som möjligt!»
Och hur hårdt det än stod om att öfvertala majoren,
lyckades det Mannerdal att tydligt bevisa honom det
verlden (majoren brydde sig synnerligen om »verlden»)
skulle få mycket att klandra, i fall den stackars baronen
just i denna vigtiga period lemnades ensam åt sina
egna oroande intryck.
Då kaptenen följande dagen inträffade, rörde han
upp himmel och jord för att öfvertyga majoren om
omöjligheten att lemna alla deras gemensamma bestyr.
Men majorens ord var en gång gifvet, och kaptenen
måste resa méd den harmen att han nu skulle förlora
»sin tillkommande hustru» alldeles ur sigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
