Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12.
I staden.
^^tterligare hafva två månader af sista
förlofhings-året bortrunnit.
November är i annalkande, men kylan, stormen,
regnet och höstdimman bekymra föga en man, somr
sittande vid fönstret i sitt förmak, icke ser annat än
den vaksamme och trogne väktaren vid hans fötter.
»Ja ja, Chevalier, det hjelpte oss föga att komma
hit: hvarken jag eller du ha blifvit lyckligare än förut,
och ändå, ser du» — den unge mannens hvita hand
irrade öfver den förtrogne vännens smidiga kropp —
»och ändå göra de allt, allt för mig!»
Vid dessa sista ord, som åtföljdes af ett vackert
småleende, behagade Chevaliern taga ett par små hopp
i förtjusningen.
Baron Ludvig hade haft en hel konselj af läkare,
men meningarne om hans fullkomliga botande voro så
delade, att då han uppstälde dem emot hvarandra,
fans ingen pluralitet att stödja sig vid eller åtminstone
så godt som ingen.
Och likväl hade hans olycka blifvit ännu mer
förstorad, ty i mån af nådetidens närmande mot slutet,
tilltog hans kärlek för Beda allt mer i häftighet och
styrka. Han ville ej, han kunde ej tänka sig en tid,
då hon icke mera skulle vara hans, då han ej skulle
våga en enda af sina blygsamma smekningar, utan
hvem som helst skulle ha rättighet att begära hennes
ömhet, hennes hand... Ja, utan tvifvel skulle han
upp-lefva att se henne gift med en annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
