Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försummelsen att låta endast gossarne föra henne ned
i trädgården.
Men när fru Justine tyckte att såväl hennes mans
som kusinens ögon något för länge qvardröjde vid
^Lydias behagfulla rörelser under serveringen, bröt hon
sin värdiga tystnad och sade, vänd till svärmodern:
»Jag gissar att det här unga fruntimret är någon
afläg-sen slägting till min goda svärmor — kanske någon
Häckensköld?»
»Nej, du,» svarade friherrinnan med spefull
förnöjelse, »hon heter hvarken Häckensköld eller
Sjåpen-sköld, men eftersom du nödvändigt vill att hon skall
passera som slägting, så får jag väl icke på första
dagen göra dig emot. . . Hör på, Lydia, släpp kannan
och kom och gör din komplimang ... Du får hädanefter
kalla mig tant!»
Rodnande af glädje skyndade Lydia att under den
djupaste nigning kyssa friherrinnans hand och sade med
sprittande liflighet: > Nu har jag blott att önska, att jag
i min person måtte innefatta två sällskapsmamseller
och tre husmamseller, ty om man vill söka till att göra
sig nyttig för sin matmor, så vill man bli ännu nyttigare
för sin tant.»
»Tusan hakar,» inföll brukspatronen skrattande,
»hvad svärmor har för lysande och framför allt
fruktbärande idéer!»
> Ja, har jag icke, du — men denna står jag i
skuld för hos Justine . . . Ack, hur är det med dig,
Justine lilla . . . Smakar icke kaffet?»
»Värmen...» mumlade den förödmjukade hög’
modiga damen, i det hon lät Edmund befria sig från
kaffekoppen.
»Kanske du vill, min engel, att jag föijer dig
upp? Du behöfver visst lägga dig!» föreslog den äkta
mannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
