Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»... tänker bli?» af bröt Lydia, alltför lycklig att
få bortblanda det kinkiga ämnet. »Vår bekantskap
slutar ju här.»
»Slutar vår bekantskap här?» återtog Edmund ...
»Skola vi då icke återses i minnet ? Blir jag glömd
så snart — det vore hårdt!»
»I minnet — ja, der vill jag tro att vi kunna
umgås...»
».. . personligen äfven, tänker jag! Ty då jag på
återfärden till Stockholm besökt de kära tanterna, går
min restur rakt genom A. Och då jag kommer
dokumenterad med bref, måtte jag väl bli emottagen.»
»Den marschrutan,» svarade Lydia skrattande, »tror
jag icke är den rakaste!»
»Alla vägar bära till Rom... följaktligen äfven till
Stockholm — och blir jag då icke välkommen, skall
jag otvifvelaktigt känna det som en bitter missräkning.»
»Har jag så många vänner, att icke hvilken af
dem, som jag fick se, skulle göra mig en glädje!»
»Jaså,» återtog Edmund, »ingenting vidare... Det
är en syperb kaka, den här. När jag expedierat den,
torde vara bäst att jag går ut och fortsätter rökningen
af min cigarr, medan mamsell Lydia dricker kaffe.»
Nu såg Lydia upp, och en så älsklig skalkaktighet
lekte på hennes ansigte, en så vacker blick lyste från
hennes ögon, att Edmund fann sig föranlåten att
uppskjuta med cigarrökningen och icke ansåg sig
öfver-flödig vid kaffeserveringen.
Det blef äfven tid öfrig för en kort promenad. Men
midt i en af Edmunds allra bästa beskrifningar på deras
framtida umgänge (ty något i den vägen måste låta
realisera sig) hördes tränen bullra på afstånd, då de
liksom två skrämda fåglar måste flyga tillbaka under
skratt och skämt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
