Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tio minuter senare satt Lydia i kupén, och då
Edmund instack hennes sista småsaker, åtföljdes de icke
blott af några hastigt afrifna hvita törnrosor, utan
äfven af Edmunds första kyss på hennes hand, och
första betydelsefulla blick.
»Glöm mig ej!» var hans sista ord, och rösten
förrådde en lätt darrning. Hans bön blef dock utan
svar, så framt ej den höga purpurglöden på Lydias
kinder fick gälla som ett sådant.
11.
I det nya hemmet.
Tud vare lof att mamsell är kommen!»
Med dessa ord emottogs Lydia, då hon
inträdde i den vackra, med väl vårdade växter prydda
salen i sitt nya hem. Den person, som så vänligt
emot-tog henne, var en medelålders qvinna af ett städadt
och aktningsvärdt utseende, hvilken strax presenterade
sig som hushållerskan »jungfru Helena», och då i
detsamma en ringklocka lät höra sig från ett inre rum,
tilläde hon brådskande: »Frun är vaken — hon har
många gånger feågat om ej bantåget ännu vore
kommet. »
»Är frun kanske sjuk?» frågade Lydia.
»Sjuk — du min himmelske Gud, har inte patron
skrifvit om det? Jo, stackars frun, hon är visst sjuk
sedan flere månader, och inte är det af brist på hjerta
som herrn ej nämt det: snarare då, tänker jag, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
