Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13.
Ett litet lugn.
Lösten och så småningom äfven vintern förflöto i
ett för Lydias hjerta och sinne välsignadt
förhållande. Cecilia, hennes så ömt älskade systerliga
patient, hade icke blifvit sämre: tvärtom syntes hennes
lif såsom det ville uppblomstra igen, och man kan derför
tänka sig att husets tystlåtne herre begagnade julaftonen
till att utan egen åtgärd genom gåfvan af ett dyrbart
armband tillförsäkra Lydia sin erkänsla för hennes
outtröttliga vård. Han ansåg att det var henne han hade
att tacka för den lyckan, att se sin älskade hustru en
qvarts timma sitta vid julbordet.
Emellertid fann Lydia detta eleganta guldarmband
med sina äkta stenar af alltför högt penningevärde att
med full tillfredsställelse kunna emottagas: hennes
finkänslighet fann sig liksom sårad. Men Cecilia
försäkrade ifrigt, att hvarken hon eller hennes man ansågo
något slags present vara lämplig till gengåfva för den
trofasta omsorg, som Lydia utvecklat, och gåfvan måste
mottagas för deras, icke för Lydias egen glädje . . .
Sålunda bjudet, blef det präktiga smycket med nöje
på-knäpt. Det blefve ett så angenämt meddelande åt
tanterna!
För öfrigt hade Lydia nu, hvad hon aldrig förut
haft, ett visst behagligt hufvudbry för att gifva brefven
till de gamla damerna en angenäm form, ty hon hade
tydligen märkt att dessa bref gjorde reguliera turer
mellan tanternas stad och Stockholm, åtminstone syntes
henne detta vara enda förklaringsgrunden för den hemma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
