Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gång tog han till Lydias stora förvåning hennes
hand, höll den ett par sekunder stilla i sin och då han
släpte den, qvarblef i handen ett juvelkors, som Cecilia
burit omkring sin hals ända till det sista.
»Icke går det an att ge mig detta!» sade hon
innerligt, i det hon hastigt följde efter honom. »Någon
af flickorna bör ha det.»
»Nej!» svarade han. »Hon, som bar det, hadé
blott ett synligt kors, men hon lemnade två barn. De
böra ej ha något, att afundas hvarandra. Ni, som
hjelpte henne att fördraga det osynliga korset, ni skall
ha detta.»
Så många ord af Adrian H. var ett slöseri, som
han också godtgjorde sig för genom en flera månaders
tillbakadragen tystnad.
Emellertid hade sorgen verkat att han fick sin
ögonsjukdom tillbaka, och då han hade svårt för att läsa
tidningarna med deras notiser om handelsförhållanden
och sjöfart, politik och ekonomi, och hans kära syster
endast förmådde med en sömnigt släpande röst draga
igenom dessa ämnen, såg han en dag med hjelplös oro
på Lydia, som då genast tog hand om
tidningslittera-turen; och sedan början en gång var gjord, läste hon
hvarje eftermiddag tidningarna, innan herr H. återgick
till sitt kontor.
Så smög ett helt år fram.
Lydia hade icke hela tiden suttit innesluten i den
trånga kretsen. Hon var ofta borta med sina små
disciplar, och som mamsell Andreetta, hvilken ännu
satt qvar i gungstolen, nickande och stickande,
förklarade att barnen icke borde sakna sällskap och glädje,
så måste Lydia ut på småbjudningar och
barntillställningar, oaktadt hon långt hellre blifvit hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
