Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, naturligtvis kan icke en så ung menniska
qvar-stanna i ditt hus, när jag återreser — jag tycker att
hon redan borde ha begripit det sjelf. Förmodligen har
hon sin egen åsigt om saken, eljest kunde hon väl nu
ha varit förlofvad.»
»Förlofvad?» upprepade herr Adrian.
»Ja visst — tror du att det är för min eller din
skull som stadsmäklaren och stadskassören sprungit här
och fjeskat för att skänka oss nöjet att bli medspelare
vid whistpartiet? Jag är viss på att hon afslagit dem
båda två, efter vi icke sett till dem under sista tiden.»
Herr H. aflägsnade sig utan att säga ett ord.
Men följande dagen, en söndag, kom han på aftonen
in i salen, der Lydia satt ensam vid pianot...
Småflickorna voro ute och lekte i jungfrukammaren.
Lydia såg upp, men då hon mötte enklingens blick,
kände hon sig nästan bäfva till: så hade han aldrig
sett på henne.
»Är det sant...» sade han. Längre kom han icke.
»Hvad?» frågade hon.
»Att två af stadens hederligaste unga män friat till
mina små flickors bästa vän?»
»Ack,» svarade Lydia, hastigt lättad från ett
bekymmer, som hon knapt vågat fatta, »var alldeles
obekymrad. Jag öfverger icke mina små elever frivilligt.»
»Gudskelof för det... Men säg, var det ändå sant?»
»Det är nu förbi — låt oss icke mer tala derom 1»
Herr Adrian satte sig närmare pianot. För en
stund teg han alldeles stilla, medan den unga qvinnan,
som åter började känna en i hans närvaro aldrig förut
erfaren förlägenhet, tankspridt slog det ena ackordet
efter det andra på instrumentet.
Slutligen sade han tvärt: »Min syster skall resa,
mamsell Lydia!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
