- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
290

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Husbonden var bortrest då Lydia anlände, men
frun, som lät kalla sig »hennes nåd» (ehuru hon såg
ut som en kökspiga i sin högsta prydning och fägring),
förkunnade henne genast, minsann icke i någon mild ton,
att det var en riktig skandal, att en husmamsell begärt
att få pro/va platsen i ett så aktadt hus.

»Men det blef ju mig lofvadt,» svarade Lydia.
»Måhända kan jag icke motsvara hennes nåds
fordringar. »

»Det är, min själ, hvad jag också tror... Jag har
icke smak hvarken för granlåtsdockor eller damer med
förnäma fasoner... Kan mamsell stå för ett brödbak,
sköta om att fintvätten blir instruken och hjelpa till vid
matlagningen?»

»Icke kan jag vara kunnig i alla dessa göromål,
men jag vill göra mitt bästa.»

»Det är bra... Jag hade visst icke vågat ta
mamsell om hon ej haft annan rekommendation än från det
stället, der hon sist var. Der förtog hon sig visst icke.
Men gamla friherrinnan T. lär veta att använda folk ...»

Denna början syntes ej lofvande, dock egde Lydia
tillräcklig kraft att inträda i de många ansträngande
göromålen. Men med husbondens återkomst, ehuru han
var en ganska hygglig »sprätt» på sina femtiosju år,
blef det en del extra pretentioner, som ordentligt pinade
henne. Långt ifrån att han brukade gräla: han hade
ett annat sätt, nämligen att han, så att säga, malde
upp sin omgifnings tålamod genom att oupphörligt
påminna andra och hänvisa till sig sjelf såsom typen för
all slags framgång. Det värsta för Lydia var att hon
hvarje afton på hans kruserliga sätt ombads än att
sammansy hans ständigt uppspruckna, illaluktande
handskar, än sätta knappar i västen och än sätta band i
lifstycket — och ändå kunde hon icke bli förargad på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free