- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
291

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom, ty det ingick en del komiskt nonsens i hans
karaktär, som hon måste skratta åt.

Herrn och frun lefde i godt förhållande, och en dag
kom Lydia att invigas i deras husliga mysterium...
Hon höll på att sätta upp gardiner i salen och hennes
nåd att sätta på rena stolsöfverdrag i sin mans rum,
som låg näst derintill, då följande samtal uppstod mellan
herrskapet:

»Hör på, kapten,» halfhviskade frun, som ej vågat
riktigt stänga dörren för att icke ge husmamsellen
tillfälle att skolka med arbetet, »det är icke värdt att du
börjar bese handskarna ännu ... menniskan är upptagen
som du vet... Och en sak till, kapten» — hon tilltalade
sin man alltid med titel, liksom han alltid brukade kalla
henne »fru Brita» — »jag tycker att du nu hunnit till
den ålder att du icke behöfver spetsa upp mustaschen,
när du sticker fram dina eviga handskar. »

»Min söta fru Brita, du vet att en gentleman, som
det heter på engelska, käns igen på sina händer. Derför
har jag alltid ansett som en pligt att särdeles vårda
denna del af min personlighet... Det hette alltid vid
regementet: ’Den satans Brinken har riktiga
fruntimmershänder!’»

»Nå ja, du har icke tvättat upp för litet hafregryn.»
xSötaste vännen, har icke den hafren växt på...»
» ... din egen mark, kapten, det förstås, efter jag
haft för godt vett att erinra dig om att Hinstorp var

mitt.»

»Till en fjerdedel, fru Brita! De andra tre delarne
vill jag minnas att jag löste ut från dina tre syskon.»

»Onödigt prat, kapten! Jag talade om dina
mustaschspetsar. »

»Aha, du tänker att jag nu som förr spetsar upp
dem, då jag får se något vackert! Vid regementet hette
det alltid... ’Den satans Brinken, han får alla frun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free