- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
385

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Min enda bäfvan har varit for att se min mor
förödmjukad. 0! hvad du är för en oskattbar qvinna.»

»Säg icke så. Det har alltid varit min tanke, att
modern, då hon nödgas upphöra att vara det enda dyra
bandet för sin son, gör en så bitter uppoffring, att den
som möjligen tager största parten af hans kärlek aldrig
genom nog granlagenhet kan söka dölja detta. Att
skryta med sin öfvervigt eller förmå mannen att sjelf
låta modern begripa denna omständighet, är i min tanke
icke blott lågt, det är syndigt. Ja, verkligen syndigt.
Om din mor varit trött på sitt arbete och längtat att få
aflyfta bördan, skulle jag naturligtvis försökt att efter
bästa förmåga och med hennes råd fylla min pligt; men
då detta ej är händelsen, så skola vi ej tillåta henne
att på länge öfverflytta det stora ansvaret på mig. Men
se, der borta går ju mamma. Dröj du litet, så får du
väl se, att vi uppgöra saken oss emellan.»

Mauritz gaf, med en förtrolig rörelse på hufvudet,
sitt bifall och afvaktade sedan med oro utgången. Det
var honom en outsäglig pina, att såra någon af de
varelser, han så varmt älskade, men i själ och hjerta
önskade han att Clary ännu icke blefve »patronessa»
i fullständig mening.

Han varseblef, huru lätt och intagande hon fattade
sin svärmors arm och förde henne åt sidan, der de
satte sig på första bänk. Hvad då dem emellan yttrades
kunde han ej förnimma, men snart såg han sin hustru
fortsätta promenaden, medan hans mor vände om och
kom emot honom.

»Mauritz,» sade hon, räckande sin son handen,
»denna unga qvinna är en ädelsten. Icke derför att
hennes oändligt fina granlagenhet skulle tillåta mig att
så länge jag det ville behålla första platsen, utan derför,
att hvad hon föreslog och tiggde om, icke skedde af
egentlig granlagenhet, utan af den fullaste öfvertygelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free