- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
439

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

assessorn och hans fru förklarade sitt fullständiga
ogillande af hennes löfte att ensam mottaga löjtnanten,
och sökte bestämma henne för en annan åsigt, grefve
Manfred försvarade hennes beslut, försäkrande, att hon,
och endast hon> skulle kunna utöfva nog välde öfver
denne vilsekomne man för att förmå honom att resa...
något alldeles nödvändigt. »Ty,» hade han med sitt
besegrande leende tillagt, »qvinnans välde öfver mannen,
då hon förstår att rätt använda det, är ett konstateradt
faktum.»

»Ja,» hviskade hon, om och om igen, »dessa ord
har han uttalat, och de ingifva mig mod.» Hon visste,
att grefven följande dagen icke skulle komma förr än
på eftermiddagen, och hon var nöjd dermed.

Hon vaknade ej förr än sent, och då hon klockan
nio kom in till kaffebordet, fann hon före sig en liten
välklädd gosse med ett papper i hand. Estrid förstod
genast att det måtte vara grefvens skyddsling, lille
Håkan.

»Jag har redan varit här en god stund med detta,»
sade han och framlemnade papperet. »Grefven sade
att fröken skulle hafva det. Han fick det på
morgonen. »

Hon fattade det med undran, men med hvilken
förtjusning läste hon det ej! Det var ett telegram från
kapten Vilhelm, Olivias man, och som innehöll, att de
efter hårdaste storm och lifsfarliga förhållanden
framkommit till en god hamn. Sista orden lydde: »Min
ädla hustru, som hvarken af sjösjukan eller dödens
närhet, kände sig rubbad i sin själsstyrka, beder om
sin trofasta helsning till fröken Estrid.»

O Gud, hvad detta kom väl till pass, tänkte Estrid.
Min modiga Olivia, det är som du vore hos mig. Och
hvem tackar jag för detta!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free