Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Min snälle Håkan, jag vet, att du och jag blifva
goda vänner . . . tacka herr grefven och säg, att ditt
budskap var den största glädje jag just nu kunde
erhålla.»
Assessorskan, som då inträdde, ville belasta pilten
med högar af bakverk, men han syntes orolig att komma
ut, och lät ej uppehålla sig.
»Se så, nu slår klockan snart half tolf, jag går och
inväntar min hustru vid badhuset,» sade assessorn till
Estrid, »och så promenera vi förmodligen en god stund,
medan du rättfärdigar Manireds mera artiga än sanna
påstående om qvinnans makt. Lycka till.»
Estrid förmådde ej gifva något skämtsamt svar, och
assessorn hade knapt vikit om hörnet, innan det
knackade på dörren.
Det var Stellan.
I dag syntes genast, att den djerfva häftigheten
försvunnit. Med en röst, som fullkomligt tryggade Estrid
för det steg hon vågat, sade han: »Förlåt mig det språk
jag förde i går afton. Jag trodde, att någon intrig var
å färde, och att man ville hindra mig från att träffa
dig. Detta hade upprört mitt blod. I dag, då intet
motstånd retar mig, skall du finna mig lugn. Vi kunna
ju sätta oss här.»
»Ja visst. Låt mig först fråga efter din hustru.»
»Var detta nödigt, Estrid? Är jag ej tillräckligt
olycklig för att ej behöfva såras. Förstår du icke att
sjön kan visa en lugn yta, och likväl vara upprörd i
sitt inre?»
»Min gode Stellan, jag trodde att din
sjelfbehersk-ning var af äkta slag, frukten af ett manligt, dig värdigt
mod. När du nyss talade, syntes du mig så aktnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
