- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
471

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Mycket bra. Men så pass kan du väl dröja, att
du hinner säga mig, om herr grefven och fru grefvinnan
komma vid veckans slut?»

»Nej, det göra de icke, och som assessorn nu
af-slutat de af grefve Manfreds affärer, för hvilka han
kommit, och assessorskan stält hela huset i ett
förtjusande skick, såsom hon åtagit sig, så nödgas^de nu
resa, utan att hafva fått den glädjen att emottaga sina
vänner.»

»Så, att de stanna ännu längre ute, i trots af att
herr grefvens helsa ej tycks vara i ringaste fara . . ,
Måhända gör han din man den äran, att vara
svartsjuk. »

»Nej, smickra dig ej dermed,» svarade Heléne
trankilt. »Han skrifver till tant Charlotte, att han
verkligen längtar efter den dag, då han får föra sin
hustru till deras vackra hem, men att hon ej vill att
de lemna Italien, förr än i medlet af juli. — Och hvad
hon vill, säger han vidare, är jag ur stånd att motsätta
mig . . . Assessorns komma hit till middag i morgon,
för att taga afsked. — Men nu skyndar jag in. Jag
är trött.»

Med ett tvunget skratt svarade den äkta mannen:
»Nå, du kan väl icke vara tröttare, än att du förmår
visa mig artigheten, att meddela mig svar på den frågan,
hvarifrån du nu för tiden tager ditt storartade lugn?
Jag tror, att du knapt mera erinrar dig den tid, då du
var svartsjuk.»

»Jo, naturligtvis kan jag icke glömma, huru
enfaldig jag var, då jag nyss blifvit din hustru.» Hon afbröl
sig för att gifva den framträdande stalldrängen sina
förmaningar om hästen. »Men, käre Stellan,» fortfor hon,
medan de tillsammans gingo framåt, »jag var dock
icke enfaldigare, än att jag förstod nödvändigheten af.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free