Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att utveckla mina små naturgåfvor. Kommer du ihåg,
när jag första gången utvecklade mitt rätta förstånd?»
»I Strömstad, då du fick kunskap om din fars
sjukdom.»
»Icke var det, hvad jag menade. Hvad förstånd
låg det i en dotters naturliga känsla? Dertill behöfdes
blott den barnsliga instinkten. Mins du ej något annat
tillfälle?»
Löjtnanten rodnade starkt och antog en
fundersam min.
»Gode Stellan, det var den morgonen, då du sprang
till skogs alldeles vild, för det du i tidningen läst den
oväntade underrättelsen om grefvens och din forna
fästmös giftermål.»
»Ja, stackars barn,» det låg något vekt i rösten.
»Jag mins, hur du kom flygande genom skogssnåren,
huru du slog dina armar om mig, som häftigt ville
bortskjuta dig, och huru du ändå icke gaf dig, utan
framkom med din egen klara och sunda logik. Jag
fick sannerligen en helsosam aktning för dig, då du i
stället att besvära mig med pip och förebråelser helt
modigt förklarade, att då jag var försedd med en
hustru och således ej kunde få en till, vore det bättre
att i Estrid söka en vän, hvars sällskap jag, opåtalt
af dig, kunde njuta, om hon blef herskarinna på
Malmsta-fred. — Ja, min lilla Heléne, den dagen var du i
sanning en hustru, som kunde göra en ursinnig man klok.
Men detta förklarar mig ändå icke, huru du sjelf blef
så klok.»
Nu var det Helénes tur att rodna. »Det skall jag
säga dig efter maten. >
»Nej, du kan gerna gå till bordet som du är! Låt
oss sitta en liten stund på bänken här bredvid.»
»Men, Stellan, det är så allvarsamt... Och jag
tror nästan, att jag skulle dö, om du blefve sträf emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
