Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratören och hans trolofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin visitrond och pappa är bunden vid sin ailärsbyrå.
Ditt enda straff blir att sjelf läsa högt den nya
an-mälpn för
din mildt förlåtande
Elise.»
»Det var hin så det tog skruf!» sade Albert
skrattande af hjertans grund... »Ack, min lilla Elise, hur
förtjust skall hon icke bli, då hon får höra att det är
jag som, för att glädja och försona henne, stält till
den här öfverraskningen... På det hela är det ett bra
vackert drag af henne att så varmt intressera sig för
en annans framgång. Elise är en ädel flicka, och i
någon rätt förtrolig stund skall jag meddela henne
orsaken hvarför jag afskyr blåstrumpor — hon skall få
veta om äfventyret med Hilma ... Hilma... jag undrar
om hon skall antaga Henriks anbud? Nå ja, jag kan
i alla fall icke gifta mig med två.»
Vid ett-tiden inträdde herr Albert med hela
säkerheten hos en man, som litar på framgång, i sin
blifvande svärfaders hus, der han i förmaket dock icke
träffade fästmön. I stället mötte han hennes båda
väninnor, fröken Eugenie B. och fröken Eufrosyne H.,
utkommande från ett inre rum; och i det de med en
ganska dragen helsning besvarade notariens bugning,
frågade den ena om han för dagen haft några sura
äpplen att bita i, medan den andra gaf sin medsyster
en klandrande blick, "erinrande henne att det icke
tillkom någon af dem att sysselsätta sig med notariens
äpplen, antingen de voro söta eller sura — han finge
nu förmodligen sjelf krafsa dem ur elden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
