Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratören och hans trolofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Pardon, mina damer... det är redan gjordt! Har
ni ej i en viss aftontidning i går läst något, som
behagat er?»
»Jo visst — och deri har herr notarien säkerligen
stor del... Men kom, Eugenie! Vi böra ej hindra de
förlofvades samspråk.»
»Du har fullkomligt rätt, kära Eufrosyne... Lycka
till, herr notarie, att finna klart solsken i det förlofvade
landet!»
»Men, mina älskligaste fiender,» inföll Albert,
förvånad öfver denna isande hätskhet, »ni sablar ju
alldeles ner mig! Jag svär, att om fröken Eufrosyne
eller fröken Eugenie — jag vet icke hvilken jag bör
adressera mig till — behagat visa mig något förtroende
på förhand, så skulle aldrig...»
»O, tyst, herr notarie! Det är rent af ovärdigt
att göra oss, så rena från allt bläcksudderi, som det
barn födt var i natt, till föremål för edra misstankar
derför att våra namn kunna användas till samma
signatur, som den ni funnit så öfverflödig... Farväl,
farväl!»
Och hastigt flyktade de älskliga fienderna på dörren,
hvilken de, försmädligt skrattande, tillslöto efter sig...
»Jo, det här var roligt!» mumlade Albert harmsen,
»Väninnorna hänga tillsammans som ärthalm ... Men
det var icke rätt af Elise att förtro dem hvad jag
skrifvit till henne — det hade bestämdt icke Hilma
gjort.. . tyst... här kommer min herskarinna. Nu
gäller det att söka höja sina aktier.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
