Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratören och hans trolofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu, min Albert — min för sista gången — ett
långt farväl!
Tillåt mig ett råd, innan jag nedlägger pennan...
Då du gör ditt tredje försök i frieriväg, så tänk mera,
än hvad du hittills gjort, på hennes lycka, som skall
bereda din! Den ena är beroende af den andra...
Jag vet att du ofta skall tänka på mig, och du
vet att du ofta är i mina tankar och böner. Men om
vi händelsevis träffas ute i lifvet, då träffas endast två
gamla vänner — detta för alltid.
Du söker ju icke att hos mig verka någon
ändring; det vore förgäfves. Jag har icke så noga
öfver-tänkt detta beslut för att sedan ändra det.
Elise.*
Samma qväll återfick Albert sina bref i ett för
öfrigt tomt omslag. Nästa morgon afsände han dem
han egde, åtföljda af dessa rader:
»Mina tårar ha fallit på ditt sista bref, som jag
för alltid behåller... Jag kan ej klandra dig och skulle
icke nu vilja förmå dig att ge efter — nej, i detta nu
erfar jag icke ens en önskan att det vore annorlunda,
än du velat ha det.
Jag vågar i stället säga, att ehuru allt på en gång
sammansvurit sig att visa mig för dig i den minst ljusa
dager, så har jag kanske ändå icke varit dig värdigare
än nu, ty jag erfar åtminstone blygsel deröfver att jag
icke kan påstå, att något af hvad du åberopat är
ogrundadt, med undantag af vinken om fattigdomens
intryck på mig. Nej, Elise, den skulle aldrig ha skilt
oss, fastän den uppskjutit vår förening — och
uppskjuten, icke bruten, är den å min sida.
Det är rätt att återlemna brefven under närvarande
förhållande. Men detta hindrar icke att de en dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
