- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
23

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att inköpa ett av dessa storartade gods, vilka allt
oftare råka att förirra sig ned i borgare- och
bondeklassens händer. Och till denna hans länge beramade
upphöjelse hade hustrun på ett exemplariskt sätt varit
honom behjälplig.

I deras unga dagar, då ännu ingen av dem tänkte på
att spela så stor roll i världen, förde Löwe själv sin slup
och hämtade hem sina varor, medan hans hustru i egen
person insaltade makrill, kryddade ansjovis och beredde
sin hummerkaviar till försäljning. Efter hand blev det
både slupar, skonare och briggar, men det oaktat stod
redaren med blåfrusna fingrar vid sin disk, medan frun
fortfor att utvidga sin egen handel.

I så nitiska händer kunde förmögenheten ej annat än
växa... och då den förmedels flera lyckliga
verkkommissioner, jämte några lyckliga leveranser för kronans
räkning, vuxit till den höjd, att man ansåg sig kunna
göra en liten början med den kommande storheten,
togos bokhållare och husmamsell. Och som herr Löwe
var i stånd att förskottera med penningar och alltid
med lika drift som redlighet skötte andras affärer, blev
han slutligen utnämnd till vice konsul. Allt från den
betan lät fru konsulinnan Löwe vem som ville salta
makrill och göra kaviar. Hon såg på sina rödsvällda
fingrar och fann tiden vara inne att lägga dem i
rosenvatten och havresoppbad, såvida de någonsin skulle
kunna gömmas i en fin fruntimmershandske.

Men nu vet var och en, att det är svårt att bliva
profet i sitt eget land.

Detta rönte herr konsuln själv allt emellanåt, då man
icke behövde låna hans penningar. Och fru
konsulinnan, som hittills aldrig haft tid att uppträda i societeten,
blev alldeles utom sig, då hon fann att ingen enda av
de damer, vilka blivit vanda att anse sig förnämst, ville
avträda sina rättigheter till förmån för den »påklädda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free