Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sillsalterskan», en titel, som genom vän och väns vänner
kom för fru konsulinnans öron och så mycket mera
uppretade henne, som hon verkligen ledde sina anor
från en hederlig sillpackare.
»Men de skola ha det igen... de skola ha det igen!
Då vi köpt vår stora egendom, så tänker konsulinnan
icke ens minnas några kälkborgarfruar.»
Och nu fick mannen aldrig ro, förrän den i åratal
begrundade egendomshandeln kom till stånd. Jämt skulle
han göra resor och bese alla annonserade gods i öster
och väster. Men intet råkade vara nog väl bebyggt,
förrän det gamla herresätet Örnvik utbjöds till salu.
Fru konsulinnan behagade själv resa dit för att taga det
i skärskådande, och då hon fick se den nästan
slotts-liknande byggnaden, grå och vördnadsbjudande, resa
sig i höjden, bugade hon sig i vagnen och kände sig
fattad av den djupaste respekt för sin egen person
såsom den tillkommande härskarinnan över detta adliga
gods.
Så snart det viktiga köpet blivit avslutat och
bekantgjort i staden, kommo åtskilliga av de förnämsta
fruarna på visit. Men se den som då satte sig på sina höga
hästar, det var konsulinnan, som icke riktigt mindes
när hon hade haft det nöjet att se fru L. och fru M.
Hon kände så få av stadens fruntimmer, emedan hon
olyckligtvis alltid hade haft den kaprisen att hellre vara
utan sällskap än söka sådant, som icke överensstämde
med hennes simpla vanor.
Men vid flyttningen från hemorten kvarlämnade fru
konsulinnan helt och hållet den otvungna ton, som där
kunnat anstå henne. I samma stund hon trädde inom
örnviks aristokratiska murar, ansåg hon som sin plikt
att studera sig in i den ton, som borde tillhöra den
förnäma världen, och vilken naturligtvis var alltför fin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
