Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behagat^ att litet förändra... Har du ej märkt någon
förändring med dig själv, Evelyn?»
»Jag vet icke.»
»Du har ej kommit att tänka därpå?»
»Kanske ... men ...»
»Men?»
»Ingenting.»
^»Nej, Evelyn, så får du ej avspisa mig! Då du sitter
så här för dig själv, livas ej då din enslighet av några
tankar?»
»Ibland.»
»Ser du... Och dessa tankar äro säkert sköna och
ädla.
»Nej, sorgsna!»
»Och varför det, söta Evelyn? Du är ju så lycklig.»
»Jag?» Evelyns ögon höjde sig långsamt men med
ett obeskrivligt uttryck mot himlen. »Jag... är jag
lycklig ?»
Baron Max, som hittills stått fängslad av förvåning
över att höra Evelyn uttala så många meningar, tyckte
sig i detta ögonblick vilja falla ned och tillbedja henne,
så ren och hög föreföll hon honom i sin smärta. Men
han kände, att han felade mot dessa tvenne unga,
oskyldiga själar, vilka här utgöto sig för varandra, och hur
mycken ansträngning det än kostade honom, förmådde
han dock lyda hederns manande röst att draga sig
tillbaka.
Några minuter senare var scenen förändrad.
Konsulinnan kunde icke längre neka sig nöjet att
efterse huru »experimentet» avlupit och vid mamsell
Charlottes sida nalkades hon den plats, dit Constance
fått tillåtelse att ga förut och där de unga flickorna nu
sutto. Men då hon icke, enligt sin väntan, såg Evelyn
leende, med utsträckta armar ila fram för att på det
högsta tacka för sin ömma moders godhet, utan i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
