Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återfann hos henne den gamla lugna stelheten — ty
kindens färg och ögats uttryck voro alltför obetydliga
tecken att fästa den moderliga uppmärksamheten —
blev hon så förtörnad, att hon, utan avseende på sin
nykomne gäst, med högljudd bitterhet utropade: »Jo,
det lönade just mödan att experimentera med ett sådant
litet träbeläte! Har icke mamsell Constance sagt dig,
att jag inbjudit henne hit för att göra dig en
överraskning, en riktig stor glädje? Men var är nu glädjen?
Jag får icke så mycket som tack en gång.»
Constances anletsdrag visade vid detta utfall den
livligaste bestörtning, blandad med en ingalunda
obetydlig portion ovilja, varemot det hos Evelyn åstadkom
den verkan, att ögats glans åter fördunklades, på
samma gång den nyss uppspirade rosen på hennes kind
hastade att gömma sig bland snöliljorna.
Mamsell Charlotte gjorde allt vad man av hennes
erkända talang billigtvis kunde vänta, för att väcka
konsulinnan till någon erinran om förnämt folks fina
takt och skyldigheter mot sig själva, men alla blickar
och vinkar gåvos förgäves. Fru konsulinnan var så
mycket mera retad som avunden tydligt uppenbarade
för henne, att Constance var nästan ännu vackrare än
Evelyn, och instinkten sade henne, så fort hennes ögon
föllo på Constances fria blick och litet högburna huvud,
att hon här ingalunda skulle finna den ödmjuka, milda,
evigt tacksamma och ständigt lydiga varelse, som
mamsell Charlotte rekvirerat ur salig grevinnan B :s
stora förrådshus och vilken tacksamma varelse
konsulinnan bestämt påräknat för att kunna visa världen
sitt ädelmod att spela beskyddarinna.
»Min bästa fru Löwe», yttrade slutligen Constance,
då konsulinnan, som åter kommit i farten, för ett
ögonblick vilade sig, »allt detta kan visst icke väcka
några glada eller tacksamma känslor hos den stackars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
