Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tust under den djupa kronan, i vars mitt de
skimrande ljusen bröto sina strålar mot kristallernas
fasetter, rörde sig i en dans, så lätt, att den med ska
kunde kallas luftig, Evelyns fina gestalt. Med rodnande
kinder, ögat strålande av en underbar eld och armen
till hälften höjd över huvudet, valsade eller, rattare
sagt, svävade hon runt omkring, varv efter varv, utan
att känna eller ens ana någon trötthet. Man horde
knappt, att hennes fötter vidrörde golyet, och man
skulle ej sett en skymt av dem, om icke den latta
klänningen då och da fladdrat at sidan. ,
Icke länge skulle de betagna askadarna fa frojda sig
åt denna syn, vilken i förening med den underbara
musiken, satt allas livsandar i spänning, ty på en gang
utropade konsulinnan liksom inspirerad: »Herre Uid, att
ingen kunnat gissa Evelyns element... det ar dansen,
dansen ... och jag som, Gud hjälpe mig, aldrig dromt
därom! Men i morgon dag skall här skrivas efter en
dansmästare, och vore hon en fattig flicka, vad hon
Gud ske lov icke är, skulle hon på eviga momangen
till kungliga baletten... Ack, Evelyn, kära barn, det ar
alltför sött det där, alltför sött... men jaga ej andan
ur dig!» _ , ..
Knappt hade sista ordet lämnat fru konsulinnans
läppar, förrän hela den magiska förtrollningen sjonk
bort: musiken tystnade, dansen upphörde, och da
Con-stance störtade in för att föra Evelyn till en soffa,
svimmade hon i hennes armar. När hon ater kom till
sans, brast hon i gråt, vilken paroxysm lika hastigt
åtföljdes av ett ljuvt klingande skratt och ett
halvkvävt jublande: »Jag har funnit dem, jag har funnit
dem!» ,. ,
»Ack», sade baron Max, och ett styng av djupaste
smärta gick genom hans själ, »hon har funnit sina
toner ... men icke genom mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
