Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klasserna. Dock voro alla blandade om varandra.
Constance hade med samma andaktsbok, som vi sett
henne läsa uti, satt sig i ett hörn, där hon ej själv
kunde falla i ögonen, men där hon dess bättre kunde
överse en viss plats i rummet. Denna plats upptogs
av ett bord med några böcker, en stol och ett slags
bönpall, som stod framför bordet, vilket var upplyst
av tvenne ljus.
På en gång gick där en tystnad genom hela den^lilla
församlingen... det var liksom varje andedrag
återhölls för att icke förlora ljudet av några kommande
steg, och alla dessa ansikten, vilka synts endast stela
och högtidliga, fingo nu liksom genom en förtrollning
liv, uttryck, nästan ett slags glans. Constances kinder
lågade, tårarna framträngde i hennes ögon och
hindrade henne att riktigt se, då dörren öppnades och den
efterlängtade läraren inträdde.
Halvannat år under strängt arbete, vakor,
ansträngningar och strider hade givit Justus av Carleborgs
sköna ansikte detta helgonlika skimmer, vilket så starkt
talar till sinnena, då det uppenbarar sig förenat med
ungdomskraft, entusiasm och lågande svärmeri. Klädd
i den vackra halvkaftanen, vars rika och mjuka veck
förtroligt smögo sig efter hans höga, smidiga gestalt,
hälsade den unge prästen genom en rörelse med
handen, full av värdighet och behag, sina gäster, varefter
han långsamt nalkades bönpallen, där han knäböjde, ett
exempel, vilket följdes av alla de andra.^
Då han åter reste sig upp och vände sig mot de
församlade, strålade hans ögon av en eld, som väckte på
en gång hänförelse och rysning, ty dess glans var nästan
övernaturlig. Verkan av hans blickar hade också
elek-triserat hans åhörare, innan de, med sina ögon och
hjärtan bokstavligen hängande vid hans läppar, ännu
från dessa hört ett enda ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
