- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
229

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han lät alltid en spännande tystnad föregå det
ögonblick, då han började tala; och i dag, förmodligen
därför att detta var hans sista sammankomst, blev denna
tystnad ännu längre än vanligt.

Men nu öppnade sig hans läppar, och hans låga, djupt
gripande röst uttalade detta språk ur Nya testamentet:

»Vad gingen I ut i öknen till att se? Villen I se ett
rö, som drives hit och dit av vinden?

»Eller vad gingen I ut till att se? Villen I se en
profet — jag säger eder: mer än en profet!

»Ty han är densamme, om vilken skrivet är: Se, jag
sänder min ängel framför ditt ansikte, vilken skall
bereda din väg för dig!»

Efter ett nytt avbrott återtog den unge prästen:

»Innan jag talar några ord om mig själv, innan jag
tager farväl av eder, I trogna och redliga, för att gå
bort och bereda mig till uppfyllandet av det höga kall,
som mig på jorden blivit ålagt, begär min själ att
tala till eder, I med mig besläktade andar, för att hos
eder kvarlämna några råd, som kunna bliva eder ett
minne av mig och de sammankomster, där våra böner
tillsammans uppstigit.»

Djupa suckar besvarade denna inledning till den del
av föredraget, i vilken han utvecklade vissa dogmer
från synpunkter, egentligen mera lämpade att
tillfredsställa hans auditorium än honom själv. Han läste ock
upp vissa stycken ur »Pietisten» och
»Missionstidnin-gen».

Under det han talade, stödde han sig lätt mot ena
sidan av bordet, och hans ställning var så ädel,
böjningen av hans huvud så intagande, att de unga
kvinnorna icke en minut kunde taga sin blick ifrån honom.
Då han avslutat första avdelningen av vad han vid
denna sin sista enskilda sammankomst hade att uttala
och det blott återstod avskedet från dem, vilka med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free