Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men har du blott samma förtroende till mie som
förr?»
»Vida mer!»
»Och», tilläde Max, anslående ett ämne, om vilket
han visste, att det alltid förde hennes tankar från det
mål, varmed de sysselsatte sig, »när min glada dröm
uppfylles, då, min Evelyn, får du ännu en varelse att
bedja för!»
Evelyns drag återtogo vid denna anspelning hela den
lugna och jungfruliga klarhet, som vanligen stämplade
dem.
»Har du då åter drömt?» viskade hon.
»Ja», svarade Max, rörd och säll genom vissheten att
hans lilla osanning skulle gagna honom, mera än allt
vad han hittills talat, och mer än allt annat draga
hennes hjärta och sinne från den svärmande prästen, »ja,
jag har åter drömt att jag såg dig som en ung mor...
O, så skön, Evelyn, var du med barnet tryckt i din
famn, att jag tyckte mig endast knäböjande kunna
betrakta dig!»
»Säkert», sade hon med sublim övertygelse, »våga
inga farliga tankar nalkas en mor, som håller sitt barn
i famnen?»
»Och icke heller den oskyldiga makan, vars
inbillning dröjer vid den sällhet, som kan vänta henne...
Men nu skall du somna och i drömmen lyss till den
vaggsång ditt hjärta sjunger ... Tyst, hör... jag
bedrager mig ej: i rummet här ovan oss ljuder verkligen
en vaggas jämna gång... Tänk, älskade, att denna
vagga står bredvid dig!» Och i sitt hjärta bad han till
Gud, att det hopp varmed han sövt de farliga minnena,
måtte bliva till visshet.
Men under det Evelyn lugnt och ljuvt slumrade,
vakade han, marterad av svartsjukans kval. Evelyn
älskade Justus av Carleborg djupare, än hon själv anade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
