Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Endast en heligare kärlek kunde skydda och rädda
henne. Men vad tilldrog sig inom svärmarens bröst?
Och Max rasade vid tanken, att han själv fört
Evelyn till förledarens möte.
XL.
»Ack, se Constance!»
Dessa ord voro de första, som följande morgonen
uttalades av Evelyns läppar. Då hon vaknade, satt
Constance vid hennes säng, betraktande henne med
den kärleksfulla blicken från fordom... Evelyn
utsträckte sina armar.
Constance slöt henne till sitt varma bröst. »Håller
du ännu utav mig, Evelyn?»
»Så mycket, att jag gråtit i drömmen, för det du i
går icke alls var dig lik!»
Constance rodnade djupt.
Hon hade både för Evelyns och sin egen skull
föresatt sig att så vitt möjligt vore återtaga sitt forna sätt.
Evelyn skulle utomdess ej fatta det nya, och ehuru
Constance ej lyckades frambringa mer än en matt kopia
av detta fordom, nöjde sig Evelyn därmed och var
tacksam för kopian.
Constance varken kunde eller ville fråga om
Evelyns besök hos Justus, och hon, som aldrig omtalade
något o frågad, nämnde det ej heller. Deras samtal
angick först Örnvik och Evelyns husliga lycka, sedan
Constances tillärnade förlovning, om vilken hon
anförtrodde Evelyn, att den samma afton skulle ingås.
Under dessa förtroliga meddelanden voro redan ett
par timmar förflutna. De båda vännerna, som på
gammalt kärt vis frukosterat tillsammans, hade nu gått ut
i förmaket att invänta baronen; och Constance höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
