Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XLIV.
Baron Max återvände från en förmiddagsritt till
Bröllinge, där han, utan att egentligen förtro sin mor
orsaken till det bekymmer, som vilade på hans hjärta,
likväl med ett uttryck i tonen, det friherrinnan ganska
väl begrep, meddelade henne sin bön, att hon måtte
tillbringa några dagar på Örnvik... man väntade en
gammal bekant, magister Carleborg.
Friherrinnan hade icke behövt veta mer för att
fullkomligt förstå sin son. Hon lovade att komma redan
samma eftermiddag. Men då han var borta, suckade
det djupt i modershjärtat. Kunde Max vara lycklig?
»Är här främmande?» frågade Max, i det han,
visande på ett frånspänt åkdon, kastade sig av hästen.
»Ja, herr baron!» svarade stalldrängen. »Magistern,
som var här i fjolårs, kom för en stund sedan.»
Max ilade upp.
I stora förstugan mötte han en betjänt. »Vet du om
min hustru är därnere?» frågade han så lugnt som
möjligt.
»Nej, jag skulle just höra åt, om inte friherrinnan
behagade stiga ned till hennes nåd.»
»Gott... det uppdraget kan jag utföra!» Och med
lätta steg sprang han uppför trappan och in i den lilla
salongen, där Evelyn plägade uppehålla sig bland sina
blommor och fåglar, men nu var hon icke där, och ett
omkullslaget litet bord, vilket hade sin plats i en av
fönstersmygerna, vittnade, att Evelyn med brådska
lämnat rummet. Hon hade ej ens givit sig tid att taga
upp de omkringkastade sysakerna.
Den stackars Max behövde ingen ledtråd för att
gissa varför Evelyn sprungit upp. Med en kvävd suck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
