- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
15

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

reste han upp det lilla bordet, vars vackra skiva han
själv målat. Sedan gick han genom kabinettet in i
sängkammaren, där han var säker att finna henne.
Men icke heller här fanns Evelyn.

Förvånad och förskräckt hastade Max genom de
övriga rummen ... allt fruktlöst. Nere var hon ej, ut
hade hon ej gärna kunnat gå i det svåra väglaget och
icke heller utan att någon skulle ha sett henne. Var
var hon då? Han stannade ett ögonblick för att tänka
efter och rusade därpå över korridoren till andra
ändan, där de båda rummen lågo, vilka Evelyn
begagnat som flicka, men vilka nu under hösten icke varit
eldade och besökta, sedan Evelyn vid hemkomsten
efter resan sagt till sin man: »De gömma mina
minnen, de där du vet, som icke böra komma ditin!»
varmed hon tvivelsutan häntytt på den våning, vilken hon
bebodde med sin make.

Då Max kom till dörren, som ledde till dessa rum,
fann han den halvöppen.

Huru klappade ej hans hjärta av outsäglig ångest,
då han trädde in! Han gick hastigt genom det första,
som med sin kyla och de av rimfrost skuggade fönstren
såg förfärligt ödsligt ut. Det andra, med sina
forn-lämningar och sina spöklika nischer, i vilka de
stympade konstverken stodo insvepta i ett lager av damm,
förekom honom ändå hemskare; och han hade så när
givit till ett rop, då han fann Evelyn på sin gamla
kära plats uppkrupen i nischen mitt emot Laokoons
grupp, men icke sänkt i vakna drömmar, såsom han
en gång sett henne under en magisk sommaraftons
poetiska halvdager, utan stel, orörlig, livlös, med
huvudet nedsjunket på bröstet och händerna hårt knutna
i varandra.

En tår brände i baron Max* öga då han bar Evelyn
tillbaka till sängkammaren; men huru stor hans smärta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free