Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sorg var, hade han likväl mod att ej tillkalla
någon: hans stolthet uppreste sig vid tanken på det
alarm, som skulle uppstå, ifall konsulinnan finge reda
på sanningen.
Huru varmt tackade han ej Gud för det att han
hemkommit just i det ögonblick, när hon så väl
behövde honom! Hans kyssar värmde hennes läppar,
hennes små stelnade händer.
Slutligen skakades de fina lemmarna av en lätt
ryckning, en matt ros flyttade till kinden och ögonen
öppnades.
»O, min älskade Evelyn, pris vare Gud, att jag åter
ser dina stjärnor lysa! Ligg nu stilla, men när du
återhämtat dig, då ...»
Evelyn såg sig omkring med en blick av förvåning.
»De äro borta!» sade hon med en röst, som antydde
det hon kände sig lättad från någon plågsam fruktan.
»Ja, allt ont är borta, då du vilar så!» sade Max
och lutade hennes huvud mot sitt bröst. »Är det icke
sant, att du i min famn äger ditt lugnaste hem?»
»Jo», viskade hon, »de våga sig aldrig hit!»
»Vilka?» frågade Max forskande.
Evelyn teg, men hennes lemmar skälvde.
»Jag skall icke fråga dig det minsta, min ljuva
ängel, lugna dig blott... ty, inte sant, varken din
mor eller någon annan behöver veta vad som
förefallit?»
»Nej, ingen... men vad har då förefallit?»
Max blev något bestört över en fråga, vilken det
egentligen tillkommit honom att göra. Då han
emellertid av Evelyns forskande blick förstod, att hennes
minne blott dunkelt ville bistå henne, sade han
undvikande: »Låt oss tala därom sedan! Nu måste du
slå bort alla tankar, som kunna uppröra dig, annars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
