- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
33

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slumrande känslor beständigt ledande dem efter
inflytelsen av sin vilja, väl icke till något orätt, men
likväl så beroende av honom, att denna varelse
nödvändigt måste komma att känna om hans blickars sol
strålade eller förmörkades över dess stig.

Resan blev lång. Natt och dag hade gått tvenne
gånger över jorden, och den allt oländigare och
ödsligare trakten vittnade, att han nalkades »ödemarken»,
målet för sin resa.

Ju längre och längre han kom fram på denna
sten-bundna, kortstubbiga mark, vild och sotbränd efter
de uppröjningsförsök, som blivit gjorda, desto mer
höjde sig hans nedtryckta sinne, ty han skulle ju snart
sällskapa med den ande, han bland människor
skattade högst. Men ännu på tredje dagens afton hade han
ej hopp att i det usla höstväglaget hinna fram till
komministergården innan natten inträtt. Han beslöt
således, för att icke vid en så oläglig tid besvära sin
värd, att taga natthärbärge i en bondgård, belägen en
och en fjärdedels mil från det ensliga bostället.

Den ifrågavarande bondgården, som låg ett stycke
från vägen, beboddes, efter vad skjutsgossen förtäljde,
av en välmående änka med sin son, och det slog icke
fel, att hon skulle visa gästfrihet mot den, som ärnade
sig till pastorn.

»Ni håller då mycket av er pastor?» frågade Justus.

»Gud vet», svarade pojken, »de göra väl både si
och så... men var så god, herre, och säg inte, att jag
sagt det, för det är farligt att tänka högt, mena de,
om den mannen!»

»Det är en helig man!» svarade Justus.

»Jaha, bevars», skyndade sig gossen att rätta det
begångna felet, »han är visst helig, vår pastor, och
kom ihåg, herre, att jag inte nämnt honom utan med
stor vördnad!»

3 En natt vid Bullarsjön. 77.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free