- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
74

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tiden dina ögon buro ett lyckligt täckelse, så att dig
tycktes, att du ej led den kvinnan — om du då ofta
såg henne i din inbillning?»

»Det var ej min avsikt att fördölja något: hon levde
oupphörligt i mina drömmar... Evelyn, min goda
ängel, tänkte jag mig aldrig sasom annat än en ängel:
det var en översinnlig kärlek. Dock hade jag
kanhända för detta barns lycka offrat allt, om ej Judiths

— detta namn förolämpar ingen — om ej Judiths
makt, ehuru jag då ej fattade den, hållit mig tillbaka.»

»Men när — minns du det — avslöjades för dig
denna makt?»

»Detta ögonblick kan aldrig dö... Jag kom ifrån
Evelyn, som, hänförd och bevekt av mina ord,
^återgivit mig den frihet, jag lagt i hennes hand. Då jag
lämnade henne, knackade jag på Constances dörr. Hon
öppnade. Jag visste, hur hon misskänt mig, emedan
hon trodde mig om att ha hemliga avsikter på Evelyns
hand. Det var mig därför en upprättelse, som ersatte
mig till och med de samvetsförebråelser, jag utstod
för Evelyns skull, då jag fick säga henne, att jag för
alltid avstod från Evelyn och hoppet om huslig lycka.
Hon syntes häpen. Du skulle ha sett henne, då jag
sade: ’Står jag nu ren?’ och då jag tilläde: ’Jag går
ut som missionär!’ Det var blott ett ögonblick, men
det var tillräckligt för en hel omstörtning. Jag visste,
att då denna stolta kvinna, vilken tydligen erfarit
samma instinkt som jag, så darrande och ödmjuk för
första gången stod behärskad av min blick, förpantade
hon, sig själv ovetande, sin själ till mig — hon tog
min i utbyte... vad kan jag mera tillägga? När jag
ett år senare återsåg henne i kyrkan, såsom jag nämnt
för dig, kände jag, att det växelbyte vi gjort, gällde
för livet. Det var då denna kärlekens jättekamp
be-gynte, det var då den sjöng sina förföriska sirensånger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free