Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har på länge icke varit riktigt frisk, men det
blir nog bättre, då jag kommer i luft och rörelse:
bland Lapplands fjäll är frisk kyla... den skall
kännas skön för mig.»
»Herr magistern har förtagit sig med studierna och
gått för mycket på krafterna!» anmärkte konsuln i
sin vanliga godmodighet.
»Ja, jag har varit litet vårdslös om mig och ofta
glömt, att arbetet bort upphöra med dagen.»
»Följer herr magistern de nygifta till hemmet, eller
fortsättes resan med detsamma norrut?» frågade
friherrinnan G.
Blotta uttalandet av dessa fasansfulla ord, »de
nygifta», föll på hans hjärta liksom varje bokstav utgjort
en sjudande blydroppe. Med stor möda förmådde han
bibehålla fattningen. »Nej, jag måste neka mig detta
nöje: deras hem ligger alltför långt ur vägen.»
Max, som hade misskund med Justus’ själsplågor,
föreslog att Evelyn skulle spela för sin forne lärare,
och något mera välgörande kun<Je Max ej hava
hittat på.
Justus stod bakom den unga fruns stol, och då
hon slutat, sade han bedjande: »Sjung litet för mig,
Evelyn!»
Hon vände hastigt sitt ansikte emot honom. »Ack,
så hörde jag din röst i förrgår afton... jag blev så
glad!» Och utan att svara på Justus’ undrande blick
sjöng hon samma lilla visa, vilken hon allra första
gången sjungit för honom.
De flydda dagarnas minnen, jämförda med det
närvarande, talade så starkt till Justus’ hjärta, att han
skulle velat falla till Evelyns fötter och bedja om
hennes välsignelse ... Ack, om han fått känna hennes
läppar på sin panna — en sådan kyss skulle hava renat
honom och brutit Judiths makt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
