Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så oumbärliga. Han var således skicklig att löpa på
skidor, och med spjutstaven i hand fann han ett stort
behag i att ensam ila mot det mål, vars lön han ensam
skulle skörda.
Snart åkte lappmannen sina färde utför höjderna,
men icke ett slag fortare slog missionärens hjärta: han
hade ännu aldrig känt en skymt av rädsla för det, som
icke kom inifrån.
Framför honom syntes ännu rökstrimman, och han
beräknade att denna, även sedan det blivit mörkt, skulle
kunna urskiljas i norrskensbelysningen. Bleve det
stjärnklart, behölle han utom dess hela bergets gestalt
i sikte och med ledning därav hoppades han att utan
alltför stor möda kunna leta sig fram till den
undangömda lappboningen.
Med friskt mod strävade han således uppför de
snö-betäckta avsatserna.
LXIV.
Allt ifrån den tid, Justus av Carleborg börjat trotsa
de mödor, som klimatets och landets beskaffenhet i
Lappland uppställt för honom, hade han börjat drömma
på ett helt olika sätt mot fordom.
Ända ifrån det första ögonblicket, som tanken på
en mission åt hednalandet föresvävade honom, hade
alltid svåra lidanden, oerhörda ansträngningar och
framför allt brännande öknar, glödande vindar, strider
med vilda djur och vilda människor uppträtt såsom
bipartier i det stora skådespelet. Han såg allt i sträng,
mörk anda, ju mörkare dess bättre: desto klarare skulle
det ljus han medförde slutligen lysa. Nu däremot hade
hans svärmeri, honom själv ovetande, antagit en
vekare och mjukare form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
