- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
152

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mannens uppsyn och hela gestalt bar prägeln av
något förrädiskt och infernaliskt. De små svarta ögonen
vilade lurande i sina gropar, alltid tillreds till en
misstrogen spejning, och under den knappt tvåtumshöga
pannan tycktes inga tankar kunna få rum, som höjde
sig över den djuriska instinkten. Hustrun bar ej heller
i drag eller uppsyn spår av något mera upphöjt, men
hon såg ut att vara en ovanligt reslig och stark kvinna
för att tillhöra lappfolket. Barnen liknade ett par
skinnbylten — och sedan hunden slutit sig till
familjen, var tavlan färdig.

Mannen, som stigit upp och med landets vanliga
hälsning besvarat missionärens inspirerade ord, syntes
likväl med mörk och ovillig misslynthet betrakta den
oväntade gästen.

»Lägg bort all misstro!» återtog Justus, som följde
alla mannens och kvinnans växlande blickar. »Jag, en
ensam man, kommer utan misstro till eder. Och
varför skulle jag frukta, då jag går i min Mästares
ärenden? Han har bjudit mig att besöka dig, du förvillade
son, för att undersöka ditt hjärtas tillstånd och genom
kraften av hans ord hela de sår, som din ånger med
Guds hjälp redan slagit dig...»

Ett dovt och hest skratt var enda tecknet till
mannens uppmärksamhet; och vad kvinnan beträffade, så
tycktes hon icke lyssna ens med ett halvt öra: hon
slamrade i husmoderlig likgiltighet med påsättandet
av en gryta, ty hur eländigt det än stode till i
nomad-tjället, skulle det visa sin gästfrihet.

För sadana smasaker fällde dock icke missionären
modet... icke ens de skrikande barnen överröstade
honom, då han återtog:

»Om ^du ännu icke, arme broder, erfarit ångestens
makt, så är det så mycket nödvändigare för dig att
lära känna den! Vänd dig ej likgiltigt bort från en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free