- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
168

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konsulinnan henne till mötes, och i det hon snyftande
kastade sig i sin kära Constances armar, utropade hon
med en röst, som bar hela sanningens prägel: »Vårt
hus är ett olyckans hus... hjälp mig, mitt barn, att
bära den tunga bördan!»

Över konsulns läppar smög endast ett sakta:
»Välkommen!» Men man såg att det kom från hjärtat.
Den stackars konsul Löwe hade aldrig varit vältalig,
utom då fråga varit om hans kära skutor och den
gamla goda tiden, då han och Petronella bodde i den
lilla blåmålade kammaren. Nu, i den djupa sorgen var
han nästan stum.

Och fulladdat var i sanning det sorgmoln, som
sänkt sig ned över Örnvik.

Den olycka, som träffat baron Max under hans
närvaro vid skogshygget, är av konsulinnans brev bekant,
ävensom genom mamsell Charlottes tillägg, den
efterföljande olyckan, vilken från Evelyn rövade det
första, enda och sista hopp, som någonsin låtit henne
smaka en fullkomlig sällhet.

Många dagar efter Constances ankomst svävade
dödsängeln fram och åter mellan de båda makarnas
läger. Han syntes nöjd med ett offer, men oviss om
vilketdera han ville skörda, ty då baronens tillstånd
i^dag var utan hopp, gav Evelyns anledning till ett
sådant; men morgonen därpå var det tvärtom, och
sa gick det beständigt, till dess den bleke mannens
besök blevo allt tätare och långvarigare i baronens
rum.

Den oerhörda sinnesoro, Max erfor för den så
varmt tillbedda makan, skakningen av en tanke, som
på en gång innebar högsta sällhet och högsta
förtvivlan, att i den förfärliga minuten, då Evelyn,
stående vid fönstret, såg honom hemburen av folket,
hennes omedvetna kärlek till honom bröt sitt skal och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free