Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så genombävade henne, att ångesten, ångesten för
honom störtade henne i den djupa faran ... denna tanke
med dess tusen ljuva och sorgliga sinnesrörelser kunde
han i sitt närvarande sinnestillstånd ej utstå.
Men dock tyckte han sig icke för dyrt hava köpt
vissheten om den lycka, han så ivrigt eftersträvat,
även om han ej skulle få njuta dess frukter.
Visserligen, det medgav han, kunde denna lycka vara en
illusion: förskräckelsen ensam kunde haft samma
följder, men han nändes ej sönderslita sitt i sorgen
så dyrbara hopp, och därför var det med en oro,
alltid förvärrande det onda, som han dagligen frågade
läkaren när han skulle få se sin hustru.
Läkaren, vilken lika mycket fruktade detta möte
för dem båda, särdeles för Evelyn, som nu gav
bestämt hopp om liv, uppsköt det dag efter dag. Men
när även Evelyn, under det långsamma
tillfrisknandet, flera gånger frågade varför icke Max kom —
hon syntes ej rätt erinra sig den förskräckliga
orsaken till sin egen dödsfara och talade aldrig ett ord
om sitt försvunna hopp, vilket ej heller någon annan
vidrörde — beslöt sig läkaren slutligen för det vågade
steget att tillåta de bägge makarnas återseende.
Det var just natten före denna dag, som vi sett
Constance stående vid fönstret. Nattugglans skri hade
väckt henne ur sin domning. Hon gick att luta sig
mot soffans ena hörn, men så, att hon kunde ha
blicken in i sängkammaren, där Evelyn slumrade,
skuggad av de vita draperierna kring sin brudsäng. I en
länstol satt mamsell Charlotte, halvslumrande med en
bok i handen. Numera vakade man just ej egentligen
över Evelyn, som om dagarna låg klädd på sängen,
men denna natt stod det sämre än vanligt till i
rummet mitt över hos baron Max. Därför ville den
beskedliga Charlotte ej lägga sig, utan avvaktade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
