Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»O, förtappade jord, som sådana syndare föder!»
utbrast Grave med dödlig harm över, att kyrkoherdens
mening den gången skulle segra. »Den rättfärdige
bedragen av bedragaren ... fördömd vare den uslingen,
som på sitt samvete vältrat en så tung börda!»
Marie förskräcktes. »Skola vi icke bedja för dem,
som göra oss skada?»
»Jo, jo.,. vare långt ifrån mig att mena de ord,
som undföllo mina läppar! Säg till folket, min dotter,
att jag vid denna sorgepost utbrast: Tio syndare
kunna bedraga mig, men det oaktat håller jag mitt
hjärta, min dörr och mitt bord öppna, ty ville jag
bortjaga den ene efter den andre, torde jag bortvisa
många rättfärdiga, och hellre lider jag själv än jag
låter andra lida\»
Marie nickade. »I dag», sade hon, »är Lars
Olsson hos kommissarien för spaning efter tjuven, men
i kväll kommer han hit och säger pastorn, att om han
inte får sitt igen, fordrar han det av den, som gick i
god för mannen.»
»Han må akta sig... Gå nu och vila dig, mitt barn,
och vederkvick din kropp såsom jag vederkvickt din
själ... I morgon skall du få flera böcker... Men
vart du tager vägen på din fromma vandring, så glöm
icke att med häpnad förkunna Herrens under, den
stora ormens ankomst, som du med dina öppna ögon
sett! Herrens straflfdag är nära, då sådana tecken
göras människorna.»
LXXII.
Fru Hedvig var borta, Leonard borta. Och ensam
med sitt eget hjärta, sin gudaktighet och sin förtvivlan
hade Constance sökt den ensligaste vrån vid
Bullarsjöns stränder.
14 En natt vid Bullarsjön. II,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
