- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
226

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och för vilket ändamål som helst, ägt rum mellan hans
hustru och en man av mer än misstänkt färg.»

Constance teg ett ögonblick. Därefter sade hon med
bestämdhet: »Det är min plikt att göra avseende
härpå, och jag skall så göra.»

»Tack, min goda fru Carleborg! Vid dessa ord
tryggar jag mig fullkomligt.»

Kyrkoherden reste sig upp för att taga farväl av sin
unga värdinna, och då den värdige mannen var borta,
föll Constance i ett djupt och allvarligt begrundande.
Ju mer hon övertänkte sina bönestunder med Grave,
desto mer rodnade hon däröver — ja, hon tackade
kyrkoherden i sitt hjärta för det hans mellankomst
räddat henne ur en fara, den hon ej såg, men som
måste finnas under en så nära förtrolighet med denne
man, vars besynnerliga blick stundom hade ett
uttryck helt och hållet olika de ord, som gingo från
hans läppar. Vore det möjligt, vore det tänkbart, att
han för något enskilt ändamål sökt villa och vilseleda
henne... och vartill hade han behov av Justus...?
Om allt vad han sagt vore en dikt, om det vore ett
nät, utlagt för någon viss avsikt?

Hon förirrade sig allt mer och mer, ty med hoppet
att Grave bedragit henne väcktes åter ett annat hopp,
ett brottsligt hopp, som väckte hennes förtvivlan,
emedan det skilde henne från Gud. Hon beslöt att
försöka skilja sina tankar från det olyckliga kaos, varuti
Grave försatt dem, och att anse allt, vad han talat och
meddelat henne, såsom en ond dröm. Ack, hon fann
likväl snart, att en såpbubbla ej kan giva fäste, och
under en ångest, som ömsom längtade och fruktade,
motsåg hon sin makes återkomst. I hans lugna,
fridfulla och hjärtliga väsende var något gott som, ehuru
det stundom tryckte och besvärade, dock emellanåt
liksom renade, styrkte och vederkvickte henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free