- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
227

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon hade beslutat att genast omtala för honom
kyrkoherdens besök jämte anledningen därtill — det
enda, hon fann sig tvungen att förtiga, var orsaken
till det förtroliga umgänget med Grave.

*



»Å, stackars min lilla ängel, stackars skön vännen
min, som skulle utstå en sådan pers!» sade Leonard
med godlynt glättighet, då Constance strax efter hans
ankomst förklarat för honom, huru pastor Grave
besökt henne för en gemensam uppbyggelse och huru
kyrkoherden med ett slags maktspråk avbrutit deras
andaktsövningar och förvist Grave från Trollhatten.

»Jag tycker icke att det ligger något ämne till
munterhet i vad jag berättat dig, min vän!» yttrade
Constance, till hälften sårad av sin mans ton.

»Jo, min älskling, det gör det visst — ta mig sju...
ta mig alla skogsnymferna, är det icke riktigt
muntert ändå att tänka på hur Grave, den svarte bängeln,
fick bryta upp och pallra av, när den rätte gudsmannen
visade sig! Det där förefaller mig alldeles som satan
skulle slinka undan, ifall han helt sonika mötte vår
Herre under någon av sina vandringar.»

»Käre Leo, du begagnar något starka liknelser!»

»Å ja, vännen min, skall jag ha en liknelse, så bör
den vara sådan att den förslår, och den där var
minsann icke så dålig! Jag hör dessutom på dig, att du
icke var missnöjd med kyrkoherdens besök, och ännu
i denna eftermiddag far jag till prästgården och säger
honom ett tack så kraftfullt och varmt, som ett helt
tal på fyra sidor!»

»Jag erkänner, att han förtjänat det; han är i
sanning en värdig man.»

»Ja, jag skulle tro det... han och mamma kommo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free