- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
337

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varenda en. Och är det ej så gott — vad skulle jag
behöva föra dem med mig? De ha så mycket oroat
mig i livet: det är de som skapat allt det virrvarr,
som förbränt min hjärna... Så farväl, I olycklige
sällskapare... vi äro skilda!»

Den beklagansvärde förde sin hand över pannan.
»Ack, vad är det... en regndroppe! Tack, min fader,
tack... o, det var gott... Jag blir så fattig... det
känns så tomt och ödsligt i hjärtat... skulle även
känslorna hava flyktat... ja, också de: de voro för
varma att trivas så nära den kalla döden... jag har
ej mera några känslor ... Så farväl då, även I... vad
skulle jag med er på min vandring? Jag behöver
ingenting ... och likväl förekommer det mig att jag
behövde något — En bön ... ja, en bön ... till den
fordras varken tanke eller känsla, blott en suck, en stor,
djup, omätlig suck till honom, som jag en gång
kallade min Mästare... Ja, jag kan icke gå bort utan
bön — icke för mig, men för... för... vågar jag
nämna hennes namn ... min mor!»

Han nedsjönk på knä.

»O, den som ägde tårar... jag har ej mer några
tårar: även de hava gått ifrån mig! Jag vill då
försöka att bedja utan tårar... jag vill... jag vill...»
Men han var alltför förvirrad att kunna bedja; och
häftigt resande sig igen, sade han med dov röst:
»Ingenting mer återstår, sedan jag ej heller kan bedja!»

Han spände pistolen.

I detta ögonblick seglade det stora molnet i
dimmorna åter över Näckdalen.

Ett avbrutet, först dovt, sedan starkare buller nådde
Justus’ öra. Fingret, som redan vilade på trycket,
sjönk tillbaka — en tanke, ännu en tanke, besökte
honom, men den hade intet besläktat med de tankar,

22 En natt vid Bullarsjön. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0625.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free