- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
338

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som fordom välvde sig inom hans huvud... det var
en tanke, en blixt från avgrunden.

Detta buller — han kände det alltför väl... det var
han, det var Leonard som kom hem, som skulle
kvarbliva i sällheten ... som skulle äga Constance ...
Vad ... om... om det vore honom denna stund
gällde ... vem skulle veta det... vilket mänskligt öga
skulle bevittna detta ögonblick? Vad behövdes mer
än att hästen skrämdes, och i morgon vore hon änka!
Hon trodde sin själs behärskare redan vara borta —
han reste ju denna natt — och när han återkomme,
köpte han sin jordiska sällhet visserligen med
förlusten av sin eviga salighet — ett brodermord kunde
ej försonas med mindre — men denna kvinna vore
ej för dyrt köpt med en evighet av kval.

De nattsvarta tankarna bestormade honom: blodet
brann allt vildare, och allt närmare och närmare
rullade bullret ned mot backarna. I svängen, där han
stod skymd av några mörka träd, var stängslet
mellan vägen och avgrunden så bristfälligt att... »Ha,
syndiga, stormande vansinne ... hon skall bli min ...
min!»

Leonard var i svängen.

Då skymtade förbi hästens huvud en vålnad...
djuret skyggade till, och över den vida rymden skallade
ett enda rop, och detta rop var: »Gud!» Innan
Leonard hunnit kasta sig ur, hade hästen redan på den
smala vägen strukit ett par steg baklänges — och i
ett nu brakade det i bråddjupet, så att jorden skalv,
och brodermördaren skalv, där han kvarstod lyssnande
och blickade ned i det svarta djupet, från vilket intet
ljud mera förnams.

Ett kort, hest skratt avbröt naturens tystnad. Han
spratt till vid detta ljud och såg sig om, liksom det
icke kommit från honom. Därpå började han springa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0626.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free