Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. De nygifta på vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Täckte der en innerlig valvilja, ett
innerligt medlidande .. • hon förstod honom nu, hon
förstod hvad han sjelf missförstod med dessa
skiljaktigheter i lynnen och åsigter. Men nu
åtminstone kunde hon ej upplysa honom derom.
Efter några ögonblick tilläde han: “Detta
var icke allt jag ville säga dig. Erfarenheten
hade varit mig en dyr läromästare: jag ansåg
mig kunna lita på den, och med lugnad själ,
med vissheten att Charlotte, liksom jag,
längesedan förlåtit de styng, våra lynnen ömsesidigt
tillfogat oss, reste jag mig åter, fattad af ett
allvarligt och innerligt begär att på nytt söka
efter denna lycka, som jag visste skulle finnas,
fast den hittills flytt mig. Jag såg mången
qvinna, men mitt hjerta blef likväl kallt för
kärleken: den ville ej komma, och vid tjugunio
år har jag ännu icke begrepp om denna känsla,
som jag tusen gånger begrundat, liksom man
begrundar en konstrik knut, hvilken man på
allt sätt bemödar sig att upplösa utan att
försöket lyckas."
Åter blef det ett af brott. Lavinia darrade,
hennes rörelse steg allt mer och mer, men hon
förstod att hon blott borde höra, icke svara.
“Då jag först hörde talas om dig, Lavinia,
väcktes mitt intresse af den skildring, man gaf
mig öfver ditt förhållande efter din trolofvades
död. En qvinna, som så kan befalla öfver sin
vilja, måste vara af ett märkvärdigt lugnt lynne.
Naturligtvis eger bon ett skäl af djup vigt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
